Forskningsbloggen

I december rapporterade Nature att forskare hittat ett mönster i hur gerillakrig utkämpas som tycks vara universellt. Man fann bland annat ett exponentiellt samband mellan omfattningen hos en gerillaattack (räknat i antalet offer) och frekvensen hos attacker av samma omfattning. Det här sambandet har man bekräftat vid analyser av 54 000 händelser under nio stora krig, bland annat kriget i Irak 2003 – 2008.

Man har gått vidare och utvecklat en matematisk modell som bygger på hypotesen att gerillagrupper bildas och splittras baserat på den aktuella hotbilden, och att de genomför sina militära handlingar för att maximera sin mediaexponering.

Det är nog för tidigt, dock, att hoppas på att man kan förutsäga händelseförloppen i krigen. Och det tycks finnas delade meningar bland världens konfliktforskare om resultaten här. Men vissa mönster tycks finnas där, och det är alltid intressant.

Om man analyserar förekomsten av ord i ett språk, så finner man att det näst vanligaste ordet används ungefär hälften så ofta som det vanligaste, det därpå vanligaste förekommer med en tredjedels frekvens, och så vidare. Detta samband upptäcktes inom lingvistiken på 1930-talet och har kommit att kallas för Zipfs lag, efter lingvisten George Kingsley Zipf. Lagen tycks gälla för alla naturliga språk, och man har dessutom visat att den gäller även för stora textmassor där orden slumpats fram.

Zipfs lag säger att den relativa frekvensen hos ett ord är omvänt proportionell mot ordets rangordning. Mera generellt talar man också om högre ordningars samband med en högre exponent på rangordningen.

Nu rapporterar Physical Review Letters att man har hittat Zipfs lag i schack. Om man analyserar frekvens av spelöppningar och rangordnar dem efter popularitet visar det sig att de följer Zipfs lag med exponenten 2.

Bilister i en storstad borde kanske inte få bestämma själv vilka vägar de ska välja. Detta har visats av forskare från USA och Korea (se Physical Review Letters). De har använt sig av spelteori för att göra modeller av trafikflödena i Boston, New York och London, där kostnadsparametern har varit den sammanlagda restiden för samtliga resenärer. Det visar sig, när individuella resenärer inriktar sig på att minimera sin egen personliga restid (vilket man tenderar att göra i sådana situationer), att man hamnar i en så kallad Nash-jämvikt, som är en situation där ett socialt spel är ”låst” i ett icke-optimalt läge på grund av att ingen deltagare kan förbättra sin egen situation genom egna handlingar.

Spelteoretisk modell av Londons trafikleder. Genom att stänga av de streckade lederna skulle effektiviteten i systemet öka. Från Physical Review Letters.

I de studerade fallen ligger Nash-jämvikten väldigt långt från det socialt optimala läget, dvs den totala restiden skulle kunna förkortas avsevärt om resenärernas vägval kunde styras av någon med överblick över hela situationen. En sådan styrning är svår att implementera; man kan försöka exempelvis med vägtullar men erfarenhetsmässigt fungerar det inte särskilt bra. Något som däremot är lätt att implementera och som fungerar förvånansvärt bra är att stänga vissa trafikleder. Genom detta tvingar man resenärer att välja socialt mer optimala vägar. Detta är en konkret illustration av Braess’s paradox, och går stick i stäv med den traditionella strategin att bygga bort trafikproblem.

Min huvudprincip är att inte skriva om eller kommentera pseudovetenskap i den här bloggen, men med anledning av att ämnet varit uppe här tidigare så vill jag tipsa om en artikel i senaste numret av Folkvett (föreningen Vetenskap och Folkbildnings organ). Det är Francesco Lacerda vid Stockholms universitet som skriver om tveksamma röstanalystekniker som uppges kunna avslöja lögnare genom att identifiera olika mönster i röstljudet. Tack vare de senaste årens tekniska framsteg vad gäller persondatorers ljudupptagnings- och beräkningsförmåga kan man numera med stor lätthet sampla röstljud och utföra allehanda analyser av dess frekvensspektra. Detta har tydligen skapat en marknad för programvaror som uppges kunna fungera som lögndetektorer – helt utan vetenskapligt stöd, enligt Lacerda. Detta har varit uppe på forskningsbloggen tidigare, då ett paper av Lacerda drogs tillbaka från publicering efter att ett mjukvaruföretag som pekats ut som bluffmakare klagade hos förlaget. Artikeln i Folkvett kan läsas här. Dock inte förrän nästa nummer skickats ut till prenumeranterna.

Det har länge varit känt att människor som konsumerar alkohol i övermåttan mängd är mer benägna att ta risker, men man har inte varit på det klara med vad som har varit orsak och vad som har varit verkan; dvs om man dricker för att man är riskbenägen eller om man blir riskbenägen för att man dricker. Nu har emellertid amerikanska forskare med hjälp av beteendestudier på råttor visat hur det ligger till, rapporterar PNAS.

Man har konstruerat ett spel där råttorna kan välja mellan att trycka på en knapp och få två sockerpiller, eller att trycka på en annan knapp och få antingen inget eller fyra sockerpiller. Råttor som exponerats mot alkohol i ung ålder visar en tydligt större benägenhet för hasardspel och föredrar alltså den andra knappen. Effekten kvarstår även efter att råttorna slutat dricka.

Det här tyder på att alkoholmissbruk i unga år leder till någon slags permanent förändring i beslutsprocessen.

Tidigare har man mer eller mindre ogrundat trott att parker och allmänna odlingsytor har gjort att brottsligheten sjunker i stadsområden. I HortTechnology rapporteras om en studie i Houston där man har försökt bekräfta eller vederlägga detta genom att leta efter korrelationer mellan odlingar och brottsstatistik för olika delar av staden. Tyvärr – får man väl säga – visar resultaten inte på någon sådan korrelation. Men intressant nog har detta liten betydelse för hur de boende i området uppfattar betydelsen av parkerna. I en intervjustudie, som var en del av undersökningen, framgår det tydligt att man upplever att boendemiljön förbättras väsentligt på flera sätt, bland annat att brottsligheten minskar. Tur att allmänheten i allmänhet inte är så insatta i statistiska signifikanstest!

Man har för övrigt visat i andra sammanhang att välordnade stadsdelar, utan graffiti och krossade rutor, tex, verkar få människor att bete sig bättre, i enlighet med the broken window theory. Den här nya studien antyder att man borde få rastlösa ungdomar att ägna sig åt nya och innovativa uttrycksformer som moss graffiti och guerilla gardening och därigenom öka trivseln i området istället.

Space Invaders och Pong får ursäkta, men Tetris är det mest klassiska av alla dataspel. Det utvecklades i Ryssland i mitten av 1980-talet och fascinerade en hel värld av PC-användare. Vid den här tidpunkten var det MS-DOS som gällde och det fanns vare sig mus eller joystick, men med två piltangenter och en space-bar blev man lätt sittande timma efter timma och pusslade ihop geometriska figurer som ramlade ner i ökande tempo.

Nu visar det sig att den tiden kanske inte var så tillspillogiven som man trodde då. BMC Research Notes rapporterar nu att forskare visat att regelbundet Tetrisspelande ger en ökad tillväxt av grå hjärnceller hos ungdomar, jämfört med en icke-spelande kontrollgrupp. Dessutom visade det sig att hjärnaktiviteten som krävs för att hålla spelet igång avtog med tiden, vilket antyder att spelandet går mot att vara mer automatiskt och mindre medvetet (vilket säkert många av 1980-talets Tetrisspelare känner igen!). Läs mer på Science News.

Människor tenderar faktiskt att gå i cirklar om de inte har någonting att orientera sig efter. Detta har länge varit en spridd uppfattning, men det har aldrig bekräftats vetenskapligt förrän nu i Current Biology. Tyska forskare har låtit människor med ögonbindel vandra efter eget gottfinnande i Saharaöknen under det att de spåras med GPS. Under molniga dagar, när det inte funnits några sinnesintryck som kan hjälpa till med orienteringen, har promenaderna ofta resulterat i tämligen snäva cirklar.  Det tycks dock inte finnas något mönster i vilken riktning försökspersonerna helst svänger åt, vilket motsäger tidigare hypoteser om att effekten skulle kunna bero på höger-/vänsterhänthet eller andra kroppsliga assymetrier.

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA) har beslutat finansiera ett forskningscentrum i Göteborg om hållbar stadsutveckling: The Göteborg Center of Excellence for Sustainable Urban Futures. Målen man har satt upp handlar på övergripande nivå om att utveckla kunskap och metoder som kan användas för hållbar stadsutveckling på olika nivåer och i olika sammanhang. Centret kommer att samarbeta med forskargrupper i Manchester, Shanghai och Kisumu, Kenya: städer i olika utvecklingsskeden som ställs inför olika utmaningar.

Den vetenskapliga områdena utgörs av 1) socio-ekonomiska och kulturella aspekter med avseende på stadens invånares behov, 2) Resursförbrukning och landutnyttjande, 3) staden som komplext system och 4) administration och förvaltning.

Olika lager av urban infrastruktur (från centrets ansökan till Mistra).

Specifikt har man bland annat tänkt sig att utveckla ett slags datorstött rollspel där intressenter i stadsutvecklingsprocessen kan interagera och simulera stadens utveckling. I ett pilotprojekt tänker man sig att tillämpa detta på Älvstaden i Göteborg, som är ett utvecklingsområde där man försöker återskapa stadsmiljö i det gamla varvsområdet. Men programmet innehåller mycket annat också och kan läsas i sin helhet här.

Det här känns som ett spännande initiativ och det ska bli intressant att se vad som kommer ut av det. Projektet leds av Chalmers, Göteborgs Universitet och IVL och både Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen är delaktiga. Vi får hoppas att man upprättar en tydlig kommunikation utåt så att även folkrörelser som Yimby kan ta del av och kanske till och med påverka arbetet. Programmet är tänkt att inledas i början av 2010.

Alla kattägare vet det, även om de inte vill erkänna det – ens för sig själva. Tamkatter manipulerar sina ägare. Nu finns det också vetenskapliga indikationer på att det förhåller sig så, enligt en studie från universitetet i Sussex.

Katt som befaller

Katter kan använda sig av olika typer av läten, som kombinationer av jamningar och spinnande, som påverkar människor på olika sätt. De kan till exempel framkalla sympati genom att förmedla intrycket att katten mår bra, eller för att dess läte låter som ett spädbarn. Eller de kan helt enkelt låta på sätt som människor har svårt att stå ut med.

Forskarna i Sussex har bland annat visat att katter som vill ha mat låter på ett sätt som upplevs mer angeläget, även av icke-kattägare, än vanliga läten. Det tycks också som att katter ganska snabbt lär sig att utveckla sitt språk för att få ut mesta möjliga nytta av sin ägare.