I måndags var det nära att jorden fick en ny mittbena. Asteroiden 2009 DD45 passerade nämligen förbi på armlängds avstånd mitt på blanka förmiddagen rapporterar BBC. Nåja, så nära var det nu inte: 72.000 km ungefär, eller en femtedel av avståndet till Månen. Men nära nog för att det ska ha varit en ovanligt händelse. Man tror att ett liknande objekt av ungefär samma storlek orsakade katastrofen i Tunguska 1908.
Nature rapporterar att NASA och ESA tillkännagivit att man tänker satsa på ett gemensamt projekt med syfte att skicka två farkoster till de Galileiska satelliterna, dvs Jupiters stora månar. Uppskjutningen planeras till 2020, och man räknar med att komma fram 2026. Så om 17 år kanske vi äntligen får reda på om det finns liv under isen på Europas världsomspännande ocean, så som Arthur C. Clarke föreställde sig i 2010: Andra rymdodyssén.
Europa
Ironiskt nog är det den amerikanska farkosten som ska bege sig till Europa. Den europeiska ska istället besöka Ganymedes. I mitt tycke den trÃ¥kigaste av Jupiters mÃ¥nar…
Igår var det julafton för alla Marsnördar. Version 5 av Google Earth släpptes nämligen, och nu är man inte längre begränsad till att flyga runt på Jordens yta. Nu finns där också en tredimensionell karta över Mars. Så nu kan man själv utforska de fantastiska geologiska formationerna där, bland annat Olympus Mons och Valles Marineris (solsystemets högsta berg och största kanjon). Det här görs i samarbete med Nasa. Läs deras pressmeddelande här. Några smakprov på bilder från Mars finns här. Om du installerar Google Earth 5; var vaksam på att du även får Googles webläsare Chrome vare sig du vill eller inte. Så glöm inte att avinstallera den efteråt.
Edit: Det finns ännu fler nyheter i Google Earth 5, visar det sig. Ny Teknik tipsar till exempel om undervattenslagret Ocean.
För att fira det internationella astronomiåret och 400-årsjubiléet av Galileos första teleskop låter man nu allmänheten rösta på vad Hubbleteleskopet ska rikta sin kikare mot härnäst. Kul initiativ! Ja, valet är inte helt fritt, förstås. Man har sex olika alternativ som man kan rösta på. Leder för tillfället gör galaxen NGC 5172. Lägg din röst här.
Nasa har utsett polyimidskum till årets kommersiella uppfinning. Polyimid (PI) är ett plastmaterial med diverse utmärkta egenskaper som temperatur- och strålningsbeständighet, till exempel. Det har traditionellt använts mest som isoleringsmaterial i elektronik, etc. Nu har man emellertid börjat producera det i cellplastform och i den varianten har det goda förutsättningar att bli mycket användbart för diverse rymdfordon tack vare sina eminenta egenskaper.
Nu är det nytt Ã¥r, och 2009 har officiellt proklamerats som det internationella astronomiÃ¥ret. En ivrig aktör i det programmet är IDA – International Dark-Sky Association, som kämpar för att minska ”ljusföroreningarna” i världen. Allt ljus som lyser dygnet runt i storstäderna gör att astronomer och andra stjärnskÃ¥dare helt enkelt numera har problem att se stjärnhimlen.
Långtidsexponering av New Yorks skyline. Stadsbelysningen gör att himlavalvet får en diffus "glöd". Källa: Wikipedia
Enligt Nature kan en femtedel av världens befolkning inte längre se Vintergatan med blotta ögat. Man kan tycka att det här är ett marginellt problem, men det kan onekligen ha vissa kulturella effekter om människan inte längre kan ”se” sin plats i universum. Men det kan ocksÃ¥ leda till fysiologiska problem om människors ljus/mörkercykler rubbas, och det leder till stora problem för vilda djur som lever i ljusintensiva omrÃ¥den. För att inte tala om det resursslöseri det innebär att ha som mycket belysning pÃ¥ till ingen nytta…
Nu ska man i alla fall börja kartlägga ljusföroreningarna för att försöka säkerställa och skydda mörka platser. Det finns en tydlig analogi till det numera uppmärksammade problemet med ljudföroreningar, dvs buller. Se tex Naturvårdsverkets webbplats.
En av de största utmaningarna för fysiken idag är att förklara den ”mörka energin”, som man tror gör att universum expanderar i en allt snabbare takt. Man vet inte alls vad den bestÃ¥r av eller hur den fungerar men effekterna av den är i princip som av ett slags negativ gravitation. Albert Einstein införde den, i princip, i sin allmänna relativitetsteori. Han kallade den för ”den kosmologiska konstanten”, men trodde inte själv pÃ¥ att den var verklighet. Mer och mer bevis för dess existens hopas dock nuförtiden men mycket tyder pÃ¥ att effekten är oerhört mycket större än vad Einstein hypotiserade. Det i sin tur tyder pÃ¥ att den allmänna relativitetsteorin kanske inte är giltig pÃ¥ inter-galaktisk skala.
Nasa rapporterar idag att man för första gÃ¥ngen har observerat direkta effekter av mörk energi genom att studera hur den kosmiska expansionen gör att galaxhopar inte växer som de ”borde” göra med hjälp av klassisk gravitation.
Nasas astronaut Heidemarie Stefanyshyn-Piper skrev in sig i historieböckerna häromdagen när hon lyckades tappa det största föremålet som någon har tappat i rymden hittills: nämligen en verktygsväska. Detta hände när hon var ute och gjorde en rundsmörjning på International Space Station (ISS). Jag antar att det hade varit tillräckligt pinsamt för stackars Heidemarie om det inte hade varit så att amatörastronomer nu har lyckats hitta väskan där den går i omloppsbana ett par minuter före ISS och syns som en ljusprick av åttonde magnituden. Man har till och med lyckats filma den. En kopia av filmen kan ses hos Ny Teknik.
Som NyT också noterar: på listan över folk som har tappat verktyg i rymden finns också vår egen Christer Fuglesang. Men han tappade bara ett hylsnyckelskaft.
Nasa meddelar ikväll att Hubbleteleskopet har tagit det första fotot (i det synliga spektrumet) av en planet som kretsar runt en stjärna.
Källa: Nasa (www.nasa.gov)
Stjärnan är Fomalhaut (alfa Piscis Austrini) i stjärnbilden Södra Fisken. Den är av första magnituden och finns på ca 25 ljusårs avstånd vid rektascension 22h57m39.1s och deklination -29°37m20.0s. Den är ännu så länge i sin barndom, blott ca 300 miljoner år gammal. 1983 upptäckte man att den är omgiven av en skiva av stoft och gas som man då misstänkte kunde vara ett nyfött planetsystem. Och idag har man bekräftat det! (Obs, bilden ovan är en illustratörs föreställning om hur planeten Fomalhaut b ser ut. Mycket snyggare än de faktiska fotona).
BBC följer upp med nyheten om att man dessutom alldeles nyligen ifrån Hawaii har lyckats ta ett infrarött foto av ett helt planetsystem med tre (förvisso gigantiska) planeter runt den betydligt blekare stjärnan HR 8799.
Källa: BBC
Enligt gängse teorier bestÃ¥r universum till ungefär 85% av sÃ¥ kallad mörk materia, som man i princip inte vet nÃ¥gonting om. Man tror att den har massa, för den har uppenbarligen gravitationella effekter pÃ¥ galaxer och den har förmodligen därigenom haft en stor inverkan pÃ¥ fördelningen av den synliga materian i universum. Man kallar den ”mörk” för att man aldrig har sett den och förmodligen interagerar den inte med elektromagnetisk strÃ¥lning.
Sedan några månader tillbaka ligger NASAs teleskop Fermi i omloppsbana runt jorden för att leta efter gammastrålningskällor. Det här är en god möjlighet att åtminstone se spåren av den mörka materian, som man tror under vissa förhållanden kan ge upphov till gammastrålning.
Källa: Virgo Consortium
Som en hjälp pÃ¥ traven för Fermi har en grupp europeiska forskare, the Virgo Consortium, genomfört väldigt omfattande datorsimuleringar av kolliderande mörk materia och tror sig nu veta ungefär hur gammstrÃ¥lningssignalerna bör se ut. Det blir därmed – förhoppningsvis – avsevärt lättare att hitta spÃ¥ren av den sÃ¥ frustrerande svÃ¥rfunna lejonparten av universum.
