Forskningsbloggen

Idag presenterade regeringens forskningsberedning en rapport kring det svenska forskningssystemet och hur det mäter sig mot omvärlden. Man konstaterar att utveckling på det stora hela inte är positiv. Sverige är världsledande vad gäller forskningsinvesteringar, främst tack vare en forskningsintensiv industri, men vi är långt ifrån världsledande vad gäller kvaliteten på forskningen. Som måttstock har man härvid använt sig av citeringsgrad, alltså hur ofta vetenskapliga artiklar producerade vid svenska universitet citeras av andra forskare jämfört med ett internationellt genomsnitt. Det är bara inom materialvetenskap som Sverige är välrepresenterat bland världsledande forskare (vilket antagligen kommer att stärkas ytterligare när ESS står färdig om några år). I jämförbara länder som Danmark, Schweiz och Nederländerna ser man en mycket bättre utveckling. Nu är ingen, egentligen, förtjust i citeringar som kvalitetsmått, men det är det enda som finns att tillgå.

Rapporten är ett avstamp inför nästa forskningsproposition 2012, och man lägger fram en del förslag till Ã¥tgärder. Jag tycker det är intressant att notera att man trycker hÃ¥rt pÃ¥ industriell innovation, och integration av den sk kunskapstriangeln, som lanserade under Sveriges EU-ordförandeskap 2009, dvs kopplingen mellan utbildning, forskning och innovation. I riktning mot detta talar man bland annat om en stärkt institutssektor, där Sverige är svaga idag, och sk innovationsupphandling, som är en mycket intressant möjlighet. Man föreslÃ¥r ocksÃ¥ olika typer av skattelättnader för bÃ¥de forskningsfinansiering och riskkapital. Det är dock inte bara innovation: man vill ocksÃ¥ stärka den rena forskningen genom att lÃ¥ta de institutionella finansiärerna satsa pÃ¥ sk ”wild cards”, dvs högriskprojekt, och man vill inrätta en speciell typ av finansiering för lovande unga forskare som en typ av post-postdoc. Detta sk ”elitprogram” har fÃ¥tt en hel del uppmärksamhet av media under dagen.

Regeringen har utsett en forskningsberedning, som ska vara rådgivande i frågor om forskning och utveckling, skriver Ny Teknik. Beredningens 12 ledamöter består huvudsakligen av högt uppsatta personer från akademin. Några institut och branschorganisationer finns med där också.

Industrin och de tekniska vetenskaperna är nästan påfallande frånvarande. Skogsindustrin är representerad just genom branschorganisationen Skogsindustrierna och Volvo genom den gamle Chalmersrektorn och Linköpingsprofessorn Jan-Erik Sundgren. Inget ont om honom, hans kompetens eller forskningsutblick, men han är knappast en industrialist i vanlig mening. Telekombranschen tycks inte ha någon representation.

Forskningsminister Tobias Krantz kommenterade det med ”Forskningspolitiken mÃ¥ste vara mycket lÃ¥ngsiktig. De flesta forskare som belönas med Nobelpris idag fick sina första stora anslag för 30-40 Ã¥r sedan.” Jag tror att forskningspolitiken mÃ¥ste vara bÃ¥de kort- och lÃ¥ngsiktig. Man mÃ¥ste ha en balans mellan behovsstyrd utveckling och grundforskning för att länka ihop akademi och andra utförare med avnämarna av resultaten. Att ha som mÃ¥lsättning att ro hem Nobelpriset är bara effektsökeri.

Sedan en vecka tillbaka är Sverige ordförandeland för EU. Vad gäller forskning har Sverige verkligen ett postivt renommé att bevara i och med att vi är en av världens absolut mest forskningsintensiva regioner – speciellt vad gäller industrifinansierad (och, fÃ¥r man dÃ¥ förmoda, behovsstyrd) forskning. Dessutom har den förre högskole- och forskningsministern Leijonborg har gett ett visst eko ifrÃ¥n sig, sÃ¥väl här pÃ¥ forskningsbloggen som i världen: han lyckades fÃ¥ ESS till Lund. Leijonborgs efterträdare heter Tobias Krantz. Hans programförklaring inför ordförandeskapet är lite blek tycker jag. Den innehÃ¥ller ingenting konkret, utan talar bara i allmänna termer om vikten av att utveckla det europeiska forskningssamarbetet och hur viktig forskning och innovation är för ekonomisk tillväxt.

IgÃ¥r avtäcktes Bygguniversitet under stort buller och bÃ¥ng. Bygguniversitet är ett samarbetsprojekt mellan de tekniska högskolorna Chalmers, KTH, LTH och LTU och forskningsrÃ¥den Formas, Vinnova och SBUF (Svenska byggbranschens utvecklingsfond). Det är en samarbetskonstruktion á la virtuellt institut som ska verka för ”profilering och samordning av byggteknisk forskning och utbildning” och pÃ¥ ett sÃ¥dant sätt att detta sker med förankring i näringslivet.

Upprinnelsen till initiativet är den utredning av den svenska byggforskningen som Formas gjorde 2003. Här drog man slutsatsen att kontakten mellan universitetens forskning och näringslivet är för dålig. Man vill nog också genom detta åstadkomma större forskargrupper med bättre livskraft och större genomslagskraft på europeisk nivå.

Man jobbar med tämligen konkreta mÃ¥l och tydliga planer och det ska bli intressant att se vad det blir av det här. Jag tycker dock att man kunde ha plockat in näringslivet pÃ¥ riktigt istället för genom SBUF. Det känns sÃ¥där industridrivet nu, med fyra universitet och tre forskningsrÃ¥d bland de sju huvudmännen…

Häromdagen publicerade OECD en rapport om de senaste trenderna vad gäller forskning, utveckling och innovation i OECD-länderna plus sex ytterligare av de största ekonomierna i världen. Överlag ser det ganska dystert ut, och man uppmanar regeringarna att trycka pÃ¥ mer i FoU-investeringarna för att hjälpa upp den lÃ¥ngsiktiga tillväxten. Det är framför allt i de nya ekonomierna (vad kallar man emerging economies pÃ¥ svenska?) som det sker nÃ¥gon tillväxt. Men den dystraste slutsatsen är att den näringslivsfinansierade forskningen sjunker – bÃ¥de i USA och EU-27. Och kom ihÃ¥g att detta var innan effekten av den nya ekonomiska krisen gjort sig till känna. I Kina ökar den däremot markant: frÃ¥n 0,25% av BNP 1996 till 1% 2006. Det betyder att FoU-intensiteten i Kinas näringsliv nu är pÃ¥ samma nivÃ¥ som Europas.

Lite roligare för svenskt vidkommande är en annan rapport som publicerades för några månader sedan av tankesmedjan Bruegel. Här har man jämfört både statligt och industriellt finansierad FoU mellan EU:s medlemsländer och USA:s delstater. Det visar sig att Sveriges FoU-intensitet är exceptionellt hög, med en industriellt finansierad FoU på drygt 2,5% av BNP. Med det är vi bäst i Europa, med Finland strax efter oss.

Så har Lars Leijonborgs forskningsproposition presenterats. De 24 strategiska områdena som ska få särskilda anslag har presenterats. Det är bra att satsningarna ökar, men fokuseringen är inte särskilt påtaglig. Det ser mer ut som ett tillskott fördelat över hela det naturvetenskapliga fältet (plus några samhällsvetenskapliga områden). Motiveringen är, enligt Lars Leijonborg, att det här är områden där Sverige kan bli världsbäst. Och det är klart att vi kan, men knappast på alla. För det hade det kanske krävs större satsningar på färre specialområden? Nu återstår att se vad Vinnova gör med alla pengarna.

Propositionen innehåller också ett innovationspaket på 150 årliga miljoner. Hälften av pengarna går till Innovationsbron och hälften går till de stora universiteten och tekniska högskolorna där innovationskontor ska inrättas. En bra satsning! Sverige behöver mer ny kommersialiserbar teknik. Min personliga åsikt, när det gäller innovationer och start-ups, är för övrigt att just det kommersiella är mycket viktigare att fokusera på än patent.

PÃ¥ torsdag offentliggörs forskningspropositionen, och med den de strategiska satsningar inom nÃ¥gra speciella omrÃ¥den som handplockas av regeringen. Redan idag har dock Lars Leijonborg avslöjat för Ny Teknik att ett av omrÃ¥dena rör IT och framför allt IT-infrastruktur. Det var väl inte helt oväntat. Det är ju ett traditionstyngt omrÃ¥de för svensk del. Men jag tycker nog att man blandar ihop begreppen lite när man kallar till exempel radioteknik, sensorteknik och systemintegration för ”grundläggande forskningsomrÃ¥den”.

Vinnova har förresten hamnat i blÃ¥sväder. Verkets generaldirektör Per Eriksson har nominerats som tänkbar kandidat till posten som rektor för Lunds universitet. (Enligt SkÃ¥nska Dagbladet och Sydöstran är utnämningen i praktiken redan klar). Ett anonymt brev har skickats till Regeringen frÃ¥n ”Oroliga forskare i hela Sverige” där man pÃ¥pekar det olämpliga i att en person sitter pÃ¥ tvÃ¥ av de tyngsta posterna i forskarsverige varav den ena är ekonomiskt beroende av den andra. Även om Per Eriksson lovar att han inte har för avsikt att missbruka sin ställning är det ju sÃ¥klart oerhört tvivelaktigt. SÃ¥ tvivelaktigt att de oroliga forskarna borde ha undertecknat med namn.

Storbritanniens forskningsminister har för övrigt påpekat för sina regeringskollegor att det inte är läge att sluta investera i forskning bara för att världen står inför en finansiell kris. Fler sådana statements behövs som motvikt till Polens och Italiens hot i förra veckan om att använda sina veton mot EU:s klimatmål bara för att kunna finansiera sina bankers kreditförluster.

Forskningsminister Lars Leijonborg skriver idag i DN Debatt om den kommande forskningspropositionen. Under perioden 2009-2012 handlar det om en satsning pÃ¥ totalt 5 miljarder kronor. Det är en väsentligt större satsning än vad man sett tidigare, men det är lite otydligt vad Leijonborg menar; han säger nämligen ”i den siffran inkluderas borttagandet av den sÃ¥ kallade forskningsmomsen”. Det kan tolkas som att staten helt enkelt slutar ta betalt för att privata aktörer ska tillÃ¥tas donera pengar till forskning.

Den ”strategiska satsningen” ligger i att 1,8 miljarder öronmärks för att pytsas ut till ett tjugotal specifika omrÃ¥den som bedöms som strategiskt viktiga. Exakt vilka dessa är redovisas först senare i oktober, men Leijonborg hintar om att det bland annat handlar om stamceller, nanovetenskap och klimatforskning, men även nÃ¥gra inom humaniora och samhällsvetenskap. Detaljerna är inte beskrivna, men mellan raderna kan man läsa att det handlar om riktade anslag till specifika forskargrupper. I snitt torde det handla om ca 20-30 miljoner kronor per Ã¥r för tjugotalet grupper. Jag hoppas bara att man inte stirrar sig för blinda pÃ¥ grundforskning. Redan i rubriken pÃ¥ Leijonborgs artikel i DN anför han Volvos krissituation som ett motiv för ökade forskningssatsningar. LÃ¥t det avspeglas i en satsning pÃ¥ teknikintegrerande tillämpad forskning som kan ge den svenska industrin lite ny livskraft. Nanoteknologi är till exempel inte blue sky research längre och förtjänar inte riktigt en egen rubrik. Principerna är redo att tillämpas inom alla möjliga omrÃ¥den som bioteknik och medicin, halvledare och verkstadsindustri.

Utbildningsdepartementets pressrelease kan läsas här.

Det är fantastiskt bra att regeringen ökar satsningarna på forskning. Sverige, tillsammans med Finland, är redan bättre än alla andra länder i Europa om man mäter den totala forskninginsatsen i relation till bruttonationalprodukten. Men det är fortfarande en bit kvar för att komma upp till samma nivåer som USA och framför allt Japan.