Forskningsbloggen

ATI, Active Thermal Insulators (aktiva värmeisolatorer) är ett nytt koncept för att använda solenergi för att aktivt värma eller kyla byggnadsdelar. Principen bygger på att man producerar el av infallande solljus med hjälp av fotovoltaiska celler som i sin tur driver termoelektriska värmepumpar som genom den sk peltiereffekten kyler sin ena sida och värmer den andra. Genom att använda små komponenter som kan byggas in byggnadsdelar kan man teoretiskt använda solljuset för att antingen värma eller kyla inomhusluften, beroende på i vilken riktning man styr strömmen genom peltierelementet.

I Energy and Buildings publicerar nu belgiska forskare en teoretisk parameterstudie med syfte att undersöka hur pass användbar den här tekniken skulle kunna vara med dagens komponenter med ATI-celler monterade i fönster. Studien visar att att den kylande effekten inte är tillräckligt bra för att vara ekonomiskt användbar. Den värmande effekten skulle dock kunna användas, men det är ju å andra sidan inte särskilt svårt att värma upp saker med solljus även utan ATI-teknik.

I Bioscience Journal presenterades häromdagen en ny teori om varför bla den ullhåriga mammuten och den sabeltandade katten tämligen hastigt dog ut för sådär tio- till femtontusen år sedan. Man har tidigare trott att det antingen berott på människans inträde i ekologin eller på klimatförändringar. Nu verkar det som att det är människans fel, men inte på det sätt som man tidigare trott: att människan helt enkelt jagat dessa djurarter till utrotning. Snarare tycks det vara så att människans inträde som rovdjur lett till en liten obalans i ekosystemet som gjort att vissa arter konkurrerats ut.

Det här är ett klassiskt exempel på vad som kan hända när man stör ett dynamiskt system, som vi har skrivit om tidigare, där små förändringar i ingångsdata kan leda till stora förändringar i slutresultat (kallas ofta populärt för fjärilseffekten). Faktum är att biologisk populationstillväxt, beskriven med den logistiska ekvationen, var ett av de första områdena där man började observera så kallade kaosfenomen.

Fenomenet har visats praktiskt i Yellowstones nationalpark där förekomsten eller frånvaron av varg har haft mycket mer långtgående konsekvenser på hela ekosystemet än enbart på överlevnaden hos älgstammen.

EU-kommissionen planerar att lansera en ny typ av utvecklingsprojekt inom sitt IT-forskningsprogram som man kallar för FET Flagships, där FET står för Future and Emerging Technologies och Flagship indikerar att man går i bräschen för att skapa helt ny teknik. Det är lite Manhattanprojekt över det: tanken är att man ska hitta på ett antal ”galna” idéer som verkligen kan förändra och förbättra livet för människorna och sedan satsa stort på att förverkliga dem. I dagsläget pratar man om forskningsinsatser på i storleksordningen en miljard kronor per år under tio års tid för varje sådant projekt. Man siktar på att kunna dra igång under 2013. För ett par veckor sedan hade man en konferens i Bryssel där man spånade om möjliga idéer. Läs här för att få en inblick i hur tankarna går. Det är påfallande mycket som handlar om skärningspunkten mellan IT och liv på olika sätt: simulering av den mänskliga hjärnan, the bionic man, robotar som mänskliga följeslagare, etc.

De senaste åren har det dykt upp en hel del datorprogram för ”hjärngympa”. Ett exempel är Lumosity, där man kan utföra diverse övningar av tankeskärpa och simultankapacitet för att förbättra sin kognitiva förmåga. Nu visar emellertid en brittisk studie som publicerats i Nature att det inte finns någon tydlig inlärningseffekt av den här typen av övningar. Visst, man blir bättre på de specifika övningarna man utför, men det tycks inte finnas någon överföring av den här effekten till liknande kognitiva situationer. Resultaten är dock inte oomtvistade. Forskningsbloggen har för övrigt tidigare rapporterat om välgörande effekter av datorspelande.

För ett par veckor sedan sköts de två svenska satelliterna Prisma upp från Yasny i Ryssland. Syftet är bland annat att testa ny teknik för precisionsstyrning av satelliter i omloppsbana och en del nya mätsystem. Det roligaste är dock att man kan följa satellitprojektet dag för dag på Rymdbolagets blogg.

Ja, det här har några månader på nacken får jag erkänna. Det har legat på min ”att publicera”-lista sedan i mars. Nämligen upptäckten att grafen är elektriskt kompatibel med mänsklig vävnad. Detta har man visat genom att med hjälp av grafentransistorer registrera elektriska signaler från kycklingembryon, rapporterar Ny Teknik. Grafen är ett fantastiskt material som förefaller kunna användas till det mesta, och dess endimensionella variant, kolnanoröret, har tidigare visat sig vara kompatibel med nervceller. Terminator är på väg att realiseras!

För länge sedan hade min far en arbetskamrat som hävdade att det enda som är gratis här i livet är kupévärmen i bilen. Följaktligen hade han alltid värmen på max – oavsett yttre förutsättningar som väder, etc. På sätt och vis hade han rätt. Effektiviteten i en förbränningsmotor är miserabel: omkring 70 % av energin från bränslet försvinner iväg som värme utan att göra någon nytta för bilens framdrift.

Detta är ett faktum som man alltmer börjar utnyttja vid storskalig ångturbinproduktion av elkraft, genom att också ta till vara på värmen och distribuera den som fjärrvärme. Sammantaget får då systemet en väldigt hög verkningsgrad. Det finns fortfarande en stor potential att utnyttja: faktum är att den outnyttjade spillvärmen från den europeiska kraftproduktionen är ungefär lika stor som Europas samlade uppvärmningsbehov.

Åter till bilmotorerna. I USA gör DOE och NSF en gemensam utlysnig av forskningsanslag för att hitta nya innovativa sätt att utnyttja värmeöverskottet. Läs mer om det här.

Ni missar väl inte Vetenskapsfestivalen som pågår just nu i Göteborg? På programmet står bland annat några hyperaktuella föredrag om vulkanutbrottet på Island och dess konsekvenser.

EU:s Sjunde Ramprogram för forskning och utveckling (FP7) är världens största forskningsprogram med en budget på omkring 50 miljarder € mellan 2007 och 2013. Totalt sett, i relation till de samlade nationella programmen för offentlig forskningsfinansiering, är ramprogrammet fortfarande litet. Men budgeten har ökat i varje nytt program som lanserats, och FP7 är en väsentlig finansieringskälla för många svenska universitet. Mellan 2007 och 2009 hade svenska forskare kammat hem nästan fyra miljarder svenska kronor från FP7.

En egenhet med FP7 är att EU-kommissionen ställer ganska höga formella krav på redovisning av vetenskapliga och tekniska framsteg och – framför allt – förbrukade penningmedel. Det här är detaljer för vilka man redovisar en noggrann plan vid ansökningstillfället som man sedan stämmer av mot under projektets gång varvid väsentliga avvikelser bör kunna förklaras.

Det råder en uppfattning bland många universitetsforskare, påeldad bland annat av av ledarredaktionen hos Nature, att detta leder till en byråkrati som är så omfattande att det tar udden av forskningen. Man har exempelvis startat namninsamlingen Trust Researchers som uppmanar EU-kommissionen att lätta på kraven.

Självfallet är byråkrati inget självändamål och alla förenklingar är välkomna. Och det står också i dagsläget på agendan för det spanska ordförandeskapet att resa frågan om förenkling. Syftet med dagens regelverk är att åstadkomma en process som är så säker som möjligt, bland annat för att EU-kommissionen vill undvika fler korruptionsskandaler á la förra forskningskommissionären Mme. Edith Cresson. Min egen erfarenhet av FP7 är emellertid att det inte är så farligt i praktiken som man vill göra gällande. Regelverket finns där, men uppföljningen präglas oftast av sunt förnuft och har man bara normalt kontroll på sin bokföring och redovisning uppstår vare sig problem eller särskilt mycket merarbete. Men med en dålig kombination av ostrukturerad forskare och övernitisk handläggare kan det såklart bli kollision.

Om man läser kommentarerna på Trust Researchers förstår man att det finns en sida till på problematiken, nämligen den att många forskare tycks vara av uppfattningen att de inte ska behöva förklara eller redovisa vad de gör med offentliga medel. Antingen för att de inte ska behöva sänka sig till att ta i administrativa göromål, eller för att forskningen i sig, av dunkel anledning, mår bättre av att vara fullständigt ofjättrad och icke ifrågasatt. Jag tycker nog att en viss ödmjukhet är på sin plats om man jobbar med skattemedelsfinansiering. Och dessutom är det inte så att ens mycket framstående akademiker – ens i Sverige – är höjda över misstankar om korruption. Nån som minns vad som hände på KI för en månad sedan? Trust researchers?

EU-kommissionen har publicerat European Innovation Scoreboard 2009. Det är en rankning av forsknings- och innovationsintensiteten i EU:s medlemsstater och associerade länder. Man jämför 29 olika indikatorer som utgörs av nyckeltal som på ett statistiskt vis beskriver landets prestationer inom områdena möjliggörare (offentlig forskningsfinansiering, utbildningsnivå, etc), näringslivsaktiviteter (innovationsinvesteringar, patent, etc) och resultat (anställningsgrad i kunskapsintensiv industri, etc).

Det är faktiskt ganska dyster läsning. Europa som helhet tappar mark mot alla ”konkurrenterna” USA, Japan  och BRIC-länderna. Sverige ligger i Europatoppen och slås endast av Schweiz vad gäller innovationsintensitet. Emellertid är Sveriges innovationstillväxt sämst i hela Europa. Nu är ju detta en jämförelse på makronivå och man kan såklart inte hålla en hög ökningstakt när man redan har en utbyggd innovationsinfrastruktur, men det är ändå en varningssignal.

Vad beror detta på? Den ekonomiska krisen? Njet. Rapporten baseras till största delen på Eurostat-data från 2006-07, det vill säga innan recessionen slog till.