Forskningsbloggen

Idag presenterade regeringens forskningsberedning en rapport kring det svenska forskningssystemet och hur det mäter sig mot omvärlden. Man konstaterar att utveckling på det stora hela inte är positiv. Sverige är världsledande vad gäller forskningsinvesteringar, främst tack vare en forskningsintensiv industri, men vi är långt ifrån världsledande vad gäller kvaliteten på forskningen. Som måttstock har man härvid använt sig av citeringsgrad, alltså hur ofta vetenskapliga artiklar producerade vid svenska universitet citeras av andra forskare jämfört med ett internationellt genomsnitt. Det är bara inom materialvetenskap som Sverige är välrepresenterat bland världsledande forskare (vilket antagligen kommer att stärkas ytterligare när ESS står färdig om några år). I jämförbara länder som Danmark, Schweiz och Nederländerna ser man en mycket bättre utveckling. Nu är ingen, egentligen, förtjust i citeringar som kvalitetsmått, men det är det enda som finns att tillgå.

Rapporten är ett avstamp inför nästa forskningsproposition 2012, och man lägger fram en del förslag till Ã¥tgärder. Jag tycker det är intressant att notera att man trycker hÃ¥rt pÃ¥ industriell innovation, och integration av den sk kunskapstriangeln, som lanserade under Sveriges EU-ordförandeskap 2009, dvs kopplingen mellan utbildning, forskning och innovation. I riktning mot detta talar man bland annat om en stärkt institutssektor, där Sverige är svaga idag, och sk innovationsupphandling, som är en mycket intressant möjlighet. Man föreslÃ¥r ocksÃ¥ olika typer av skattelättnader för bÃ¥de forskningsfinansiering och riskkapital. Det är dock inte bara innovation: man vill ocksÃ¥ stärka den rena forskningen genom att lÃ¥ta de institutionella finansiärerna satsa pÃ¥ sk ”wild cards”, dvs högriskprojekt, och man vill inrätta en speciell typ av finansiering för lovande unga forskare som en typ av post-postdoc. Detta sk ”elitprogram” har fÃ¥tt en hel del uppmärksamhet av media under dagen.