Forskningsbloggen

Kolnanorör är alltid på tapeten nuförtiden. Nu har man visat att de kan vara kompatibla med nervceller och därigenom kan användas för implantat i hjärnan eller som byggnadsställningar för återväxt av ryggmärg. Inte nog med det, kolnanorörens intressanta elektriska egenskaper kan dessutom stimulera aktiviteten hos nervcellerna. Fantastiskt! Hjärnimplantat är nåt jag har drömt om ända sedan jag såg David Cronenbergs eXistenZ. Än så länge har man dock bara gjort försök in vitro.

Metamaterial är en term som ursprungligen myntades för att beteckna konstgjorda material som fÃ¥r sina egenskaper frÃ¥n sin struktur – dvs hur de är uppbyggda – snarare än frÃ¥n de egentliga materialen som de är uppbyggda av. Nuförtiden används ordet nästan uteslutande för att beteckna material med negativt brytningsindex, och som därigenom kan fÃ¥ väldigt märkliga elektromagnetiska och optiska egenskaper. Bland annat kan man i princip styra hur ljus bryts i och runt materialet och man siktar mot fantastiska tillämpningar som superlinser och osynliga material.

Det här är ett ganska intensivt forskningsområde just nu. Svårigheten att framställa sk NIMs (negative refractive index metamaterials) ligger framför allt i att åstadkomma material med avancerade egenskaper i tre dimensioner. Fram tills nu har man bara lyckats framställa de önskade egenskaperna i två dimensioner, dvs på en yta. Men nu rapporterar Nature att man har lyckats framställa ett bulkmaterial bestående av ett tredimensionellt gitter av silver och magnesiumflourid med negativt brytningsindex.

Det är fortfarande en bit kvar innan Harry Potters osynlighetsmantel kan realiseras, men man har tagit ett fascinerande stort steg på vägen!

Forskningsminister Lars Leijonborg skriver idag i DN Debatt om den kommande forskningspropositionen. Under perioden 2009-2012 handlar det om en satsning pÃ¥ totalt 5 miljarder kronor. Det är en väsentligt större satsning än vad man sett tidigare, men det är lite otydligt vad Leijonborg menar; han säger nämligen ”i den siffran inkluderas borttagandet av den sÃ¥ kallade forskningsmomsen”. Det kan tolkas som att staten helt enkelt slutar ta betalt för att privata aktörer ska tillÃ¥tas donera pengar till forskning.

Den ”strategiska satsningen” ligger i att 1,8 miljarder öronmärks för att pytsas ut till ett tjugotal specifika omrÃ¥den som bedöms som strategiskt viktiga. Exakt vilka dessa är redovisas först senare i oktober, men Leijonborg hintar om att det bland annat handlar om stamceller, nanovetenskap och klimatforskning, men även nÃ¥gra inom humaniora och samhällsvetenskap. Detaljerna är inte beskrivna, men mellan raderna kan man läsa att det handlar om riktade anslag till specifika forskargrupper. I snitt torde det handla om ca 20-30 miljoner kronor per Ã¥r för tjugotalet grupper. Jag hoppas bara att man inte stirrar sig för blinda pÃ¥ grundforskning. Redan i rubriken pÃ¥ Leijonborgs artikel i DN anför han Volvos krissituation som ett motiv för ökade forskningssatsningar. LÃ¥t det avspeglas i en satsning pÃ¥ teknikintegrerande tillämpad forskning som kan ge den svenska industrin lite ny livskraft. Nanoteknologi är till exempel inte blue sky research längre och förtjänar inte riktigt en egen rubrik. Principerna är redo att tillämpas inom alla möjliga omrÃ¥den som bioteknik och medicin, halvledare och verkstadsindustri.

Utbildningsdepartementets pressrelease kan läsas här.

Det är fantastiskt bra att regeringen ökar satsningarna på forskning. Sverige, tillsammans med Finland, är redan bättre än alla andra länder i Europa om man mäter den totala forskninginsatsen i relation till bruttonationalprodukten. Men det är fortfarande en bit kvar för att komma upp till samma nivåer som USA och framför allt Japan.